Helt tvåspråkig

Studerat på svenska
Sveriges första professor i akutsjukvård,
Karolinska Institutet

Jag var ett år gammal då min familj flyttade till Jakobstad som är en svenskspråkig stad. Där var mina föräldrar så kloka att de satte mig i Tomtebo, ett dagis där man enbart talade svenska. Vi har alltid haft många finlandsvenska vänner och vi hade en stuga i Larsmo tills jag var 16. Där fanns det bybor som inte alls kunde finska. Jag fick ett rejält språkbad, fast hemma har jag alltid talat finska med mina föräldrar. Jag blev student i Vasa. Hösten därpå kom jag in på Helsingfors Svenska Sjuksköterskeinstitut och jag blev färdig med studierna 1980. Jag ville fortsätta studera och den svenskspråkiga linjen vid medicinska fakulteten i Helsingfors välkomnade mig 1982. 

Nästan 8 år i Stockholm på Karolinska Institutet som Sveriges första professor i akutsjukvård fick mig att lära mig att tala en ren svenska, inga finska ord med i språket. Och också att skriva offentliga texter. Jag var med om att skriva några läroböcker på svenska och var ansvarig för sjuksköterske- och läkarstuderanden på Södersjukhuset i Stockholm. 

Så svenska kan jag lika bra som finska och jag tas för en finlandssvensk. Vilket jag är stolt över!

Att tala svenska flytande har varit en rikedom. Jag har kunnat kommunicera med människor från de andra nordiska länderna utan att byta till engelska. Som vårdare har jag kunnat ta hand om finlandssvenskar på deras eget modersmål. Mina år på Helsingfors Läkarambulans fick mig verkligen att förstå vikten av att vårdas på ett språk som känns lätt och eget. När man är mycket sjuk så är det svårt att kommunicera på ett annat språk än sitt modersmål. 

Jag ville föra denna gåva av stark kunskap i båda våra språk, finska och svenska, vidare åt mina barn. De har alla gått en svensk skola och de två äldre har också studerat på svenska. Vår familj har massor med vänner, på båda språken. Det är fint!

%d bloggaajaa tykkää tästä: